Sultan Murad I (1362-1389) invaderar Balkan 1362. Bulgarien och Grekland erövras och Ungern står hotat. I slutet av 1300-talet växer den turkiska hären. Detta berodde bland annat på att bulgariska, grekiska och serbiska trupper ställde sig på turkarnas sida, eftersom de främst var utlovade land och skattebefrielse. Turkarnas fiende vid den här tiden var bland annat den katolska kyrkan.
I slutet av 1300-talet flyttar serber norr ut och turkar marscherar in i Hercegovina år 1388, detta blir senare orsaken till att den turkiska armen besegras av den bosniske befälhavaren Vlatko Vuković. Sultanen Murad I vill på så sätt hämnas och år 1389 blir en sammandrabbning på trastfältet utanför Priština i Kosovo polje. Turkar utkämpar en strid mot albanska, bosniska, kroatiska, bulgariska och ungerska trupper vilket resulterar i att Murad I stupar. Turkarna kom att växa som armé och slaget på trastfältet blev ouppklarad då man inte riktigt kunde se vem som stod som segrare. Många myter och berättelser uppkommer i efterhand, vilket gör det svårare att fastställa vad som egentligen hände på Balkan under striderna.
Sultanen Bayezid(1389-1402), Murad den förstes son, ville utveckla förbindelser med serbiska furstar och segrar på så sätt i striden mot Ungern med hjälp av serber. Bayezid erövrar bland annat Bulgarien, Thessalien och Valakiet. Dock lider turkarna ett nederlag mot mongolerna i Ankara år 1402. Detta lede till att det osmanska riket försvagades och en kamp om vem som skulle ena det osmanska riket påbörjades, siktet var inställt på Konstantinopel.
År 1444 besegras en kristen här av ungrare av sultanen Murad II. Vid den här tiden bildades en union mellan den katolska och ortodoxa kyrkan för att stå emot turkarna. Den ortodoxa kyrkan tvingades gå med på skärseldens existens vilket var en av orsakerna till att kyrkorna splittrades år 1054. I Konstantinopel kände folket ett hat mot påven i rom vilket bidrog till att de hellre ställde sig på turkarnas sida. Rikena på Balkan kände sig hotade av den turkiska armén då även serberna anslöt sig på turkarnas sida. År 1448 utkämpades ett andra slag på Kosovo polje då Ungern var nära segern men den turkiska vinsten blev självklar då serbiska trupper anslöt sig på turkarnas sida. Sultanen Murad II belönar serberna genom att en del av deras landområden blir självständiga till år 1459.
År 1453 erövras Konstantinopel i islams ära av Mehmed II(1451-1481). Konstantinopel blir Istanbul och den heliga visdomens kyrka: Hagia Sofia görs om till moské. Mellan åren 1463 och 1482 tillfaller landområden som Bosnien, Albanien, Hercegovina, Grekland, Anatolien och Valakiet det Osmanska riket.
Det var bara en tidsfråga innan det östromerska väldet skulle erövras av den starka Osmanska armén. Osmanerna stred med en stark religiös tro och med väl motiverade krigare, men de var dessutom toleranta mot den ortodoxa kyrkan på Balkan. Under osmanernas tid stod de dugliga sultanerna som en del för rikets framgångar.
Janitsarerna, som var sultanens så kallad elitkår, var kristna som rekryterades och fostrades av muslimer för att bli krigare eller ämbetsmän i det osmanska väldet. Dessa kristna ungdomar hämtades främst från Balkan genom Devşirme-sytemet. På så sätt kunde kristna pojkar genom att konvertera till islam, få ett högklassigt liv under den osmanske sultanen. Detta gjorde osmanerna starkare samtidigt som hämndlystnaden bland balkaner ökade. Systemet bidrog också med ekonomisk hjälp till de familjer med söner som blev ämbetsmän. Livegenskapen på Balkan avskaffades i vissa områden under det osmanska riket men många tvingades betala skatt till sultanen. Förutom att en familjs ställning inte behövde gå i arv, kunde också slavar få en högre ställning i samhället.
Under 1100-talet var Venedig en stark handelsmakt som också stod som rival till den Bysantiska handelsmakten. Mellan 1100- och 1400-talet var Venedig ofta i krig med Ungern om Dalmatien. År 1408 lider Kroatien av inbördesstrider och år 1420 intas Istrien och hela Dalmatien av Venedig. Dalmatien står under 1400- till 1700-talet i strid med turkar. En del serber och kroater flyr till Dalmatien vilket senare bidrar till inre konflikter. 1699 blir ett turkiskt nederlag mot Venedig, men Dalmatien blir svårt drabbat av de långa krigen. Venedigs ställning stärktes snabbt och Dalmatien kom att tillhöra Venedig framtill 1797 tills den Venetianska flottan i det Adriatiska havet krossas av Napoleon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar