Antikens Balkan

500 - 600 e.Kr.

Folkvandringstiden på Balkan; grunden till den senare stora mångfalden av folkslag på Balkan.

De tidigaste invånarna på Balkan kom att kallas för Illyrier. Illyrierna började bosätta sig i områden i väst, dåtidens Jugoslavien, men även i de södra och östliga delarna av Balkan. Illyrierna var främst fårskötare och de illyrier som kom att bosätta sig vid kusten i dagens Kroatien kom att ge namn åt en del av området, kallat Dalmatien. Illyrierna anlade också grunden till staden Belgrad (Beograd) som idag är Serbiens huvudstad.

Under samma tid utvidgar romarna sitt imperium på Balkan och Illyriernas olika stammar blir koloniserade. Även Thrakien (dagens Bulgarien), det antika Grekland och Dakien(dagens Rumänien) blev kolonier. Då romarna koloniserade Balkan stötte de på respektive koloniserade områdenas folkslag som kallades kelter, daker och thraker.

Romarnas erövrade områden kom att bli starkt påverkade av romarnas kultur och civilisations system, som mer eller mindre smälte samman med Balkans dåtida kultur. Städer som skapades under romarnas tid var bland annat städerna: Solin, Ljubljana, Sisak, Niš, Skopje och Sremska Mitrovica.

Under den senromerska tiden börjar kristendomen att spridas på Balkan. Romarna lämnar spår av latinet i framför allt i det albanska och rumänska språket. Människorna på Balkan rekryterades oftast som soldater i romarnas arméer.

Något som historiker idag inte är riktigt säkra på är albanernas ursprung. Många har frågat sig om albanerna verkligen var illyrier eller ett folkslag som funnits innan illyrierna på Balkan. I dagens Bosnien har man hittat tatueringsnålar vilket innebar att det var vanligt att tatuera sig under antiken. Denna tradition var illyrisk och en del källor pekar på att man även hittat fynd av dessa nålar i Albanien vilket kan tyda på att de kanske ändå var illyrier, eller så var det bara ett sammanträffande.

Ett dilemma som är vanligt bland dagens invånare i Balkan är att fastställa deras egenliga rötter då folkslagen på Balkan kom att blandas en del under historiens gång. Att vara född i ett visst land behöver inte betyda att man har rötter därifrån.

Slaverna

Under 300- och 400-talet flyttar hunnerna (turkmongoler) och iranska alaner in på Balkan. En tid på 500-talet flyttar också slaver och turkiska avarer in och slår sig ned i västra Balkan, dagens Bosnien. Vissa fördrivs av lokalbefolkningen men andra lyckas smälta in i mängden. Avarerna blir under 600-talets början jagade av östromerska soldater som stöddes av kroatiska och bulgariska styrkor. En tid innan denna fördrivning av avarer, strömmar slaver ner på Balkanhalvön under det sena 500-talet. Slaverna bosatte sig först i nordöst och var enligt tidiga källor på plundringståg på Balkan vilket tyder på att de var kolonisatörer men även jordbrukare.

Slovenerna sägs vara ett av folkslagen som ursprungligen var slaver och bosatte sig i Karantania(dagens Slovenien). Under 600-talet fortsätter slaverna att befolka Balkan vilket också leder till att avarer fördrivs. Dåtida områden som dagens Bulgarien, Serbien, norra Grekland och Bosnien befolkas av slaver och det är först på 620-talet som man börjar skillja på kroater och serber. Man kan säga att det först kom en våg av slovener till Balkan som sedan följdes av kroater och serber. Troligen härstammade alla tre folkslagen från slaverna. Var slaverna egentligen härstammade ifrån är inte klart då det också påstås att slavsiska stammar hittats i södra Ryssland under samma århundrade.

Kroaternas och Serbernas språk under antiken får en vag koppling till de iranska stammarna som kom från öst ner till Balkan. De serbiska ock kroatiska stammarna får som tidigare nämnt ett tillslag av iranska stammar. Dessa iranska stammar stötte också på slaverna, en blandning av illyrier, kelter, romare, alaner, goter, och hunner. De som hamnade på västra Balkan blev serber och kroater. Serberna bosätter sig i Raška\Rascia och även i Duklje\Dioclea(Montenegro). Dessutom spred sig serberna till Hum\Zahumlje (Hercegovina). Kroaterna däremot bosätter sig i dåtidens Kroatien och delar av Bosnien. Albaner och Vlacher i sydvästra Balkan flyr upp i bergsområdena på södra Balkan och undviker på så sätt att blandas med slaverna under en lång tid.

Förutom de iranska stammarna, flyttar också ett turkatariskt folkslag in på Balkan som också sägs vara Bulgarer. Dessa bosätter sig främst i dåtidens Bulgarien och i delar av dåtida Makedonien vilket också gör att en del bulgarer smälter samman med slaverna.

Östromerska imperiet

Efter den romerske kejsaren Theodosius död, delas det romerska riket år 395 e.Kr. i öst- och västrom. Östrom styrs av Konstantinopel i det Bysantiska riket och västrom av Rom. Gränsen mellan öst och väst går längst floden Drina ner till Skutarisjön vid Adriatiska havet. Väst blir sätet för de katolskt kristna med latin som språk medan de i öst blir ortodoxt kristna med grekiskan som det främsta språket.

År 476 e.Kr. tar germanerna kontrollen i Rom och det Bysantiska riket blir imperiets kulturella arvtagare där en kejsare styrde. Den ortodoxa tron började sakta spridas på Balkan samtidigt som den bysantiska arkitekturen också började sätta sina spår framför allt i serbernas och bulgarernas områden.

Medeltida Balkan

Religion

1054 e.Kr. bryter kyrkorna i väst och öst förbindelserna pågrund av att de är oense om bland annat trosbekännelsen och tron på skärselden. Andra faktorer som skiljer kyrkorna åt är gudstjänst, styre, organisation, ritual och liturgi.

800 e.Kr. Frankernas konung Karl den store kröns till romersk kejsare i väst. Det frankiska riket och Bysans sluter år 811 ett avtal om gränsen mellan rikena som går igenom floden Cetina, söder om den dalmatiska staden Split. Väster om gränsen i Balkan innefattar kroatiska landområden medan östra Balkan får serbiskt inflytande. Första påträffande av kristendom blir år 600 e.Kr. bland kroater i Dalmatien och kristnas tillsammans med en del slovener år 700 e.Kr. Bosnierna däremot blir inte lika lockade av att kristnas och processen där blev svår att genomföras under samma tid.

Under 700-talet erövras nordvästra Balkan av Karl den store där feodalism får fäste.

År 863 kristnas serber och bulgarer av Bysans pågrund av den stora handelsförbindelsen mellan områdena. Missionärerna Kyrillos och Methodios från Saloniki översätter Bibeln till slaviska, vilket medför att tron spred sig snabbare. Det kyrilliska alfabetet som är baserat på det Grekiska alfabetet, kallat "fornkyrkslaviska",  blir själva grunden till dagens ortodoxa kyrkors språk medan latinet blir kvar i väst.

Kroaterna i Dalmatien använder det glagoniska alfabetet, vilket skiljer sig från den västliga kyrkans tradition. I början av 900-talet kämpar biskop Grgur Ninski för den kroatiska kyrkans självständighet, alfabet och språk. Trots att den kroatiska självständighets kampen inte resulterar i vinst, hyllas Ninski som en symbol för den äldsta kroatiska självständighetssträvan. Den serbiska och bulgariska befolkningen blir allt mer påverkade av den Bysantiska kulturen, medan den kroatiska och slovenska kulturen får ett inslag av den västromerska.

Slovenerna

Under 600-talet utvecklas den slovenska kulturen samtidigt som furstendömen växer fram i området Kärnten. Kärnten området står till grund för den senare kulturella utvecklingen i Slovenien. Under 800-talet blir slovenernas landområden en del av det Frankiska riket och 900-talets slovener blir avskurna från slaverna på Balkan vilket medför dialektala skillnader. I början av 1200-talet, styr tyska feodalherrar från det franskiska riket över slovenska bönder och språket får ett tyskt inflytande. Under 1400- och 1500-talet angriper det turkiska riket slovenerna som under 1500-talet allt mer kom att bli beroende av det habsburgska rikets skydd.

Kroaterna

Det Frankiska- och Bysantiska rikets inflytande avtar under 800-talet. Venedig blir under den här tiden stark inom handel och får starka förbindelser med områden i det adriatiska havet som snart präglas av sjöröveri. Ungrare däremot försöker skapa sig en väg till det adriatiska havet genom att plundra landområden i väst. Bulgarerna segrar över serber i kriget som varade mellan år 893-927, vilket resulterar i att bulgarer också visar ett intresse för landområden i väst.

Mellan år 910 och 928 samlar kung Tomislav av Kroatien sina trupper och besegrar den påtryckande armén av bulgarer och ungrare från öst. Under 1000-talet blir kroaternas rike under kung Krešimir Petar IV en sjömakt som konkurrerar med Venedig om handeln till sjös. Kroaternas rike sträcker sig nu från Rijeka i nordväst till floden Neretva i söder och ända till den Ungerska gränsen i öst, samt delar av bosniernas landområden. Kroaternas självständiga landområden blir en nationalsymbol senare i historien. Under 1100-talet blir Kroatien och delar av de Dalmatiska landområdena underordnade det ungerska styret. Detta medför att den magyariska kulturen trotts många kroaters besvikelse sätter sina spår i den kroatiska kulturen.

Bosnierna

Herradömet över Bosnien skiftade mellan kroater, serber, bysantier och ungrare ända in på 1100-talet. Under 900-talet var det serberna som dominerade över bosniernas landområden vilket innefattade området Hum(dagens Hercegovina). Cirka år 1100 blir Bosnien självständigt men kulturen och politiken förblir påverkad av den kroatiska adeln. Även den bosniska kyrkan påminde om kroaternas kyrka. Det är också vid den här tiden som bosnierna får en specifik etnisk identitet som skiljer sig från de andra folkslagen.

Under ledaren ban Kulin bryter Bosnien förbindelser med Bysans och skapar istället goda förbindelser med Hercegovina och den serbiske kungen Stefan Nemanja. Bosnien får också ett katolskt inslag samtidigt som en fientlighet mot Ungern och Zeta(dagens Montenegro) uppstår. År 1190 anklagas Bosnien för kätteri av Ungern och Zeta, vilket leder till att ban Kulin år 1203 tvingas övertyga Vatikanen att den Bosniska kyrkan aldrig tänkt bli självständig. Dessa anklagelser var bara början och år 1238 blev stora delar av Bosnien ungerskt, vilket sedan delades upp i nord- och syd Bosnien.

År 1322 kommer efter sin fars död Stjepan II Kotromanić till makten i Bosnien som då under hans tid blir självständigt från Ungern. Bosnien och Hercegovina blir nu en politisk enhet med goda förbindelser med Dubrovnik och Venedig samt ett samarbete med Ungern för att stoppa den kroatiska adelsrevolten. Under Kotromanić uppnår Bosnien en storhetstid som aldrig förr. Goda förbindelser med Serbien och kungen Stefan Dušan upprättas också. Den bosniska kyrkan blir tillslut självständig vilket skapar relationsproblem med Vatikanen och påven i rom. Det bosniska riket kom under 1360-talet under kung Stjepan Tvrtko att expandera då Tvrtko också blev kung över Kroatien, Dalmatien och Serbien.

Det bosniska riket rasar strax efter Tvrtkos död år 1391 och Venedig tar kontrollen över delar av Dalmatien. Den siste kungen av Bosnien och den siste despoten över Serbien var Stjepan Tomašević. Hans regeringstid varade mellan år 1461 och 1463, därefter upphör Bosniens självständighet och den 400 år långa Turkiska ockupationen inleds.